陶情山水 Walk About :)

I mentioned the other day that it would probably be some time off here with the blog. Hopefully the return would be on December. Although, whenever there would be some computer available during the journey, then I might just drop some lines or two, most probably. I also got some pictures lined up on reserve just in case posting pictures from the camera would be a problem when one is on some "walk about" by the "chinese bushes", teahouses and hopefully tea wilds. I tell more about it on my return. Photos: En Kopp Zen

By then there are also lots of reorganizing and development that we have programmed for this blog, our main page, and its annexes ... On the list are also more on my notes on japanese and chinese differences in gestures used in tea ceremonies, my particularity on the importance of taboo gestures which may encounter in tea performances, my present phase in chinese and japanese tea ceremony, and many more.

Until then, probably just some lines in between now and then.... so I thought meanwhile, you might be entertained with two versions of the song about ... november rain, one is of Eugent Bushpepa, whose interpretation is a bit classical and rock. Just like tea brewing skill or anything else, the goal of musical artists is also to perfection, and likewise I thought, the way to it is interesting to watch.

... and the original is by Guns and Roses. They have many live versions, but I always have liked this original one. The best I could find is unfortunately no movies, but on the the other hand, it contains lyrics... which is, tra la la ... very romantic ... but I really love this song anyway. Enjoy and see you everyone! Have a lovely november.... I´ll try to drop some lines once in a while ...

椰糖:幸福 Kokos sötsaker till lycka!

Foto: En Kopp Zen Tehus

Nu är det mot november, dagen blir kortare och jag kan faktiskt bli lite melodramatisk då, lite dämpad i stämningen och så. Så nu, för att pigga upp mig från mörkret, har jag gjort såna här små jätte aromatiska kokos kakor med kokos géle på.

Jätte goda, och till det har jag druckit Oriental Beauty, Hsin Chu, sommar 2009, igen, som jag drack igår, då det teet är väldigt gott. Dessutom brukar jag dricka teet säsong vis, och på hösten tycker jag om oolong teer. Sedan så vill jag också bjuda de här runda små ungar igen med de här så jätte jätte goda kokos kakor.

Det är såna här kokos kakor, som min far brukar bjuda oss syskona bland annat och mango . Sedan kan han ta oss på en spännande bil tur på en nästan oändlig bana på en så så så bred ananas fält. Så brett att du kan se horizonten som den vid havet.

Chauffören blir då ibland orolig om vi kommer ut den oändliga banan igen sedan, men min pappa försäkrade honom lugnt att han vet var enda svängningar på den oändliga ananas bana. När vi blir ibland verkligen försenad, så kan det vara svårt at ta sig ut i mörkret, men så är det med min pappa: det blir verkligen som en spännande äventyr då det blir alltid som det blir bara.

I alla fall, verkar det bli liten blog paus här en stund, efter en till inlägg kanske. Återkomsten skall vara så tidigt så möjligt, och inte senare än första veckan av december.

东方姿乌龙茶:好的想法 Oriental beauty Oolong and some good thoughts

Photo: En Kopp Zen Tehus

I just returned from a trip, a short one, but I thought it was very exhausting anyway, as it is really autumn in Sweden now and cold. Anyway, I thought some tea would be just perfect. I eagerly opened the Oriental Beauty, Hsin Chu, summer 2009. As I was just opening, the aroma was already assuring me that I will not get dissapointed. Let´s see if that is right.

Brew 1: Smells like smoked leaves with honey. I´m already fascinated. This tea has such an intensive energy I thought.

Brew 2: Still smells and tastes like honey but only as after taste.

Brew 3: It is like the second, only dryer!

Brew 4: Less dryer, but then that almost red tea character it has, came intensively.

Usually It would have been enough, but it is a generous tea. It´s beautiful copper colored leaves are very inviting. Besides, it is giving me some blessful feeling, as 4 is actually only one of my favorite numbers. The others which this Oriental Beauty has amazingly reached are 2, 6, 8 and 9 !! What a tea!

Brew 5: Smelled like smoked cakes or caramels, and the taste of honey is more distinct.
Brew 6: I can´t believe it. Coffee!! ...with a little lemonlike sourness and honey flavor. Incredible.
Brew 7: Still coffee in flavor and this mild sourness, which slowly turns into sweet after some seconds. Strange, that it actually waits until some seconds!
Brew 8: Smelled and tasted like steamed leaves, and the subtance is I thought thicker. This time I am really feeling the tien, giving me such pleasure and energy I needed
Brew 9: Extraordinary, but am I tasting some straw sugar? Such good tea, and such sweetness yet only as after taste, which means a really tasteful pleasure only.

What a generous tea indeed. Almost like that of a mother or father wanting to give much to their children. Like its name Oriental beauty, it is giving me beautiful feeling anyway. And such coincidence, that several blogs I frequent were actually featuring tiny little creatures lately that is very cultivating to the motherly or fatherly instinct, I thought. I just could not help being happy looking at them anyway. Of course it is not only chubby asian children that awakes my own mother instinct, it´s just that in Sweden it is somehow difficult to openly express admiration, like in Asia, where you can just almost freely pick them up directly, as if they are one of your own children.

So writing some lines of admiration on those asian children came more naturally to me, knowing it would only make their parents proud. On the other hand with swedish children, I know I have to refrain a little and it actually took really a while for me to find the right tone as not to offend the parents that might be concerned. But by then, "the right tone" has already been edited to the point that my comment has really became so half heartedly, compared to the ones I made for the asian children.

I am saddened by my own lack of talent to handle this new situation in my life. I remember the first time I came to Sweden, and saw a baby. I ran towards the cradle and expressed how beautiful the baby is. I wanted to pick the baby up like I would have done in my homeland. In Asia this is natural that even helps connect mothers in between and take care of each other´s children as some sort of mutual trust, but my companion said "Don´t do that. You can´t do that in Sweden. You have to ask permission from the mother first".

Of course, I understood it is somehow for safety purposes, but I remember how it had felt to me like it´s the first part of me that I had to amputate away if I have to go on living in Sweden. And I did, because Sweden has many wonderful admirable customs that I love, and I thought it was worth the bargain. But I guess lately in the end, I actually felt the difference is leaning a bit too much on the edge of non-profitable, just because I didn´t have the courage to ask permission.

Browsing blogs is for me a learning. And these blogs featuring children lately has somehow given me back what I have bargained away before. And getting back what had been dearly lost is indeed a strength back in one´s soul. So earlier, probably out of lack of encouragement or something, I would not have done anything, other than just cutting off parts of me bit by bit, like I have done all these years, but while wanting eagerly to learn new things myself, I even happen to have read something which made me realized that as foreigner in this country .... maybe I may somehow allow myself to serve like a new members that is like fresh blood for an organism. ... bringing enthousiasm, curiosity ....., like written in the post.

So maybe in the future, I´ll try not to be scared off by as slight as some unwritten safety rules only which by itself positive, but continue asking permission to maybe slighty pat those tiny chubby cheeks, to assure these tiny children that someday they´re going to be great people. Give my thoughtful and sincere comment to picture of beautiful tiny angels. To remind myself to be braver, and be one of the concern parents of the future society?

Anyway, this is just some thoughts, after drinking my cup of Oriental Beauty. Not necessarily the best one, but sharing our most sincere thoughts perhaps somehow might indeed contribute to make this world become better everyday for everyone to live. And wouldn´t that make everyone´s cup of tea even better to taste too?

陶情山水 I naturens mall

Foto: En Kopp Zen Tehus

Smak och doft brukar påminna mig om saker och upplevelser, ge mig någon känsla eller tankesätt. Ikväll smakade jag på den andra "te stipendiet" jag fick, och tyckte direkt att Luanze Oolong är ett väldigt speciellt te.

Bild: Luanze Oolong, utseende: Långa stora mörkt oliv gröna blad.

Den har ett karaktär som påminnar mig om den östasiatiska vardags tankesätt jag egentligen är född med i början, men kan ibland glömma på grund av vistelse utanför kulturen i många år. Hur är tänkesättet? Precis som det lär ut, man tänker inte så mycket om det, och därför kan jag inte förklara exakt.

Men om jag kan få beskriva det på ett lite mera poetiskt sätt, Luanze oolong gav mig en åter förståelse om Qian som dagar, himlen, människor, berger, dalar, skog och hav. Den går inte att förklara, då den inte är till att förklaras. Precis som växterna rötter, som våra förfäder, bättre hälft, eller ödet. Den är helt enkelt del av naturen precis som den naturligen andas in och ut syre. Den är del av var kommer jag ifrån och var jag är och skall till.

Första bryggning doftade och smakade den av milt saltad frukt för mig. Sedan vid andra, gav den ut allt den kan sin tien utan att vara bitter, utan som en söt övertygelse nästan. Tredje är en aroma av havs och färsk frukt. Och fjärde, som är inte alls minst, är en after regn doft av fuktig skog vid salt vatten, som samtidigt retas den min fantasi med ett sockerrör! Ett otroligt gott och fascinerande te som förenar mig i naturens mall.

啜茶品威士忌 a sip of tea like fine whisky

Photos: En Kopp Zen Tehus

Now finally I have this opportunity to taste one of the two teas that I got from The Tea Masters as reward for my dedication in tea guidance. We were four who were rewarded. It was a very fun and challenging, and has made my self awareness as tea guide even more sharper. Given the chance to see the effectiveness and difficulties of whatever one is doing is very educating.

The first tea is Hung Shui Oolong, fall 2009. Who ever invented this tea is a genius. What an excellent roasting skill. I have never imagine a tea could taste like this! As I unfortunately could never drink anything with alco hol, from now on I thought this tea is going to be one of my favorite "wine".

First brewing:
Aroma: whiskey!
Taste: of course whiskey. Mild sweet.

Second brewing:
Aroma: stronger aroma of whiskey
Taste: stronger taste of whiskey!

Third brewing:
Aroma: much stronger whisky aroma while slight smell of sweet corn.
Taste: As the first two brewing but now with very very mild salt.

Fourth brewing:
Aroma: between whiskey and aroma of very mild corn. I never tasted corn wine of course, but have read about it, and I thought it must taste or smell like this.

Taste: Whisky and a bit of corn wine!

Conclusion: Unbelievable. Too bad I was never a wine drinker due to allergy like many other chinese, and do not have enough vocabulary to appreciate this taste so splendid, but I could never believe my senses all throughout the tea drinking of this fine charcoal roasted tea. While I was writing this I remember reading about this whisky like tea. I tried locating it and true enough there it is, it was really the same tea. My senses didn´t fool me. And I absolutely wasn´t mindfully suggested only, because it was only after the tea drinking when I remember about this post.

和气生财 Uppskattning utgör välbefinnadet

Foto: En Kopp Zen Tehus

Det var redan flera veckor sedan tänkte jag möblera om på tehuset. Jag vill slippa gå fram och tillbaka med grejorna varje gång det är uppvisning på japanska teceremonin. Idag fick det gjort äntligen. Nu ser terummet som bilden ovan. Förut så var det som bilden nere. Vad härligt att kunna göra teceremoni med allting redan på plats.

Nu när mer och mer saker är i ordning, kom jag ihåg hur tehuset började år 2002. Jag kan nog inte ta hela äran. Först har jag min familj, särskilt mina flickor, Naomi och Le Ly som finns alltid till hjälp när det behövs. Sedan min andra bror i Taiwan, som skickade allting jag behöver för att kunna börja, från gong fu cha tillbehör till de första teer tehuset hade. Utan min bror hade jag säkert inte kunnat börja med tehuset alls. Tacksam är jag också till kompisar ( tyvärr träffbara endast på facebook eller personligen ), som är uppmuntrande och finns alltid när det behövs.

Bild ovan: Tehuset innan ommöblering

Sedan circa fyra år sedan fick jag känna en te författare som fick mig att bli mer medveten om te, då mitt intresse ligger annars som sagt mer på teceremonier. Min utveckling i te kunskapet har då gått snabbare sedan dess. Och det var också genom här jag fick börja te blogga som har bidrat mycket till alla förbättringar med tiden. Sedan som sagt, man får känna sig bara turlig när man också råkas med te kunniga och lär sig mera om saker kontinuerligt. Och att inte glömma, är min japanska teceremoni mentor, Eiko Soei.

I kina finns ett uttryck som säger att välbefinnandet beror på hur nöjd man är av allting. När jag tittade på terummet idag, trodde jag nöjdare får jag aldrig mer, och tacksam blev verkligen jag om detta välbefinnandet.

蛤歌并因果瑜伽与爽畅茶道 Frogs´ songs in karma yoga makes Chadao absolutely delightful

Photos: En Kopp Zen tehus

At 10:30 am yesterday, I heard the postman´s car rushing into the compound. This package came so fast I didn´t immediately connect it with the postman that is now ringing the door. I opened the door wondering what have I ordered else this week. I exchanged pleasant good morning with the postman and signed out the package. I still didn´t see the sender, instead thought it was the kimono that I was supposed to be receiving too any day now. I looked at the package, and almost jump up with joy. Of course .... the tea samples from Taiwan!!


I opened the box. Look! So many tea samples, in tiny beautiful packets. And to my surprise, almost jumping out of the box, came these many tiny cute little a d o r a b l e frogs, in wonderful CD and postcards. I played the CD right away. You can imagine my joy! I always thought these tiny creatures are beautiful and very awesome feature to have at home. In chinese culture it is believed they give luck and happiness. It´s true in my case, because they really give me so much joy. And now, they make my (none-religious) karma yoga more delightful. I wash the dishes, and the frogs sing kriik kriik kriik, I mop the floor and they go treet treet treet. Oh my, they are so adorables they don´t even have to turn into prince to be lovables.

Anyway, I am happy because this package means, with collaboration and expert guidance of our tea advisor and the Tea Masters in Taiwan, and continued learning from the blog Teaparker, aimfully great betterment for our tea collections will be achieved continously. Aren´t the frog really working their magic? I notice, that in life, after schools and colleges, people who never want to stop learning seems to, conciously or unconciously, choose their own mentors.

I absolutely could never say I´m an angel, but the only thing I can definitely say is I love polishing my karma yoga. And for that, as karma really means, I don´t usually get immediate materialistic rewards, but rather I don´t only ran into good people, but into good mentors too. It makes Chadao, my life´s way of tea then always very pleasant road to take. That is probably why my happiness feels very absolute, and I´d even dare say in any circumstances.

日本糕: Japanska ohagi och te på " Chinese Dubble Ten Day"

Foto: En Kopp Zen Tehus

Igår, av inspiration från bloggen japanskmat, provade jag göra japanska Ohagi. Jag har aldrig ätit Ohagi förut, men det verkar som jag lyckades med dem. De var goda, som även barnen gillade mycket. Jag hade några grannar på besök och fick smaka på dem. De tyckte de är väldigt goda, men det fortfarande syns att i Sverige verkar man fortfarande inte van med röda - eller mungbönor som ingridiens till sötsaker.

Bloggen Japanskmat berättar om hojicha till Ohagi. Jag har inte några hojicha hemma, så jag fick nöja mig med vanligt kukicha den här gången, men jag lovade mitt själv att prova dem med hojicha så fort jag får teet in i tehuset igen. Hursomhelst, med kukicha blev det faktiskt väldigt gott också. Tanken som slog mig direkt var, att mat, oavsett kinesiska, japanska eller annat, verkar utvecklas parallellt med landets te eller dryck. För trotts det var bara med vanligt kukicha den här gången, men det förvånade mig hur smaken passade den söta Ohagi så perfekt.


Ja, med Ohagi och japanskt te blev dagen alltså väldigt trevlig, sedan så såg jag senare att det var ju 双十节 Chinese Dubble Ten Day! Vad bra att vi fick fira det med något så gott som Ohagi och kukicha, tänkte jag. Dessutom, dagen is för sig är även betraktad som National dag, så på något sätt känns bra att balansera den med något annat som icke kinesiskt så allting inte blir alltför för nationalistiskt kanske.

~~~

双十节 Chinese Dubble Ten Day

Video: Youtube.com / China Girl av David Bowie

Förut betyder den här dagen bara stor event i skolan för mig, då som Wikipedia beskriver, den är starkt firad även av kineser utanför Kina eller Taiwan. Det betyder då massa aktiviteter och dansar, och är man med i flera aktiviteter får man byta om traditionella dräkter flera gången.

Men senare när jag förstår saker bättre, för mig påminnar dagen även om min far som var väldigt ung då och var utanför Kina som affärsman, när de nationalistiska kineser förlorade Kina till den kommunistiska partiet, och kunde inte få återvända till Kina till sin mor, fru och familj. Det var nog många som drabbades, men bland annat så blev Taiwan Taiwan, och på så sätt betyder nog den här dagen till många andra, ..eller till mig i alla fall.

太鼓 Taiko: ... its meaning in my Chadao

Photo: En Kopp Tehus : Chinese writing characters in some of their developing process and stages.

I´m actually supposed to be doing something else first, but while drinking my first cup of tea, my attention was caught by something else. 太鼓 Taiko, .... but taiko has always succeed in hypnoticing me and keep me imprisoned in its spell. It´s like a book tracing back writings to their origins. That´s why probably while others find other fine music to accompany their tea ceremonies, I find Taiko and its powerful strength suits mine.

So I thought I´ll write some nice comments to the post, but unbelievable ... how I couldn´t find one single word to write down. I find Taiko´s vibe so great I felt like it couldn´t be just described easily with words. Exactly just like Chado or Chadao, the way of tea, which one either take that road or never understand it at all. And so with Taiko, I feel like it´s simply to listened to it, or experience its power in capturing cameras ... or never ever find the word to exactly describe its spell.

...but what is the meaning of this in my chadao: Honestly speaking chadao is a road placed in front of me a long time ago, to be taken ... to be understood and lived, but not until I stumbled into Taiko 4 years ago did I find the right rhythm that complements me and able to continue traveling that road with a harmonious heart. Probably in life, it´s what mostly is looking for to continue whatever road one is taking. It´s just a matter of finding it probably... I, anyway, never gave up until I´ve found it: the right complement that is for me, the taiko.

中秋節 Chinese Moon Festival Del 2 av 2

Foto: En Kopp Zen Tehus / bild ovan: Chang´e i historien om måne festivalen.

Precis som östasiatiska mat, tycker jag östasiatiska teer är också godaste när man dricker dem enligt traditioner. Och som sagt det var ju Chinese Moon Festival förrgår, men redan onsdagen innan ville Månen redan bli firad. Vi blev då inbjudna hos familjen Chen och Li i Strömstad. Vi åt bland annat anka, kyckling med cashew nötter, och stora räkor. Vi också fick två fina lampor med japanska tecken på dem som present. Och idag fick jag en trevlig mentorskaplig nyhet
.

Sedan förrgår, kom även Naomis kompisar hemma och firade festivalen med oss. Idag lagar jag forfarande bl annat nudlar, Bao Zi, asparagus soppa med hemgjorda köttbullar och sesam olja då det regnar. Jag alltid lagar soppa när det regnar. Månen finns tyvärr, av regnet, inte att se på.

Runt klockan fem på kvällen började redan jag och barnen blir oroliga att månen kommer inte alls. Den verkar inte finns heller på andra delar av jorden. Men precis strax innan midnatt, i min förvåning började det klarna sig och där...utanför vårt sydvästra fönstret låg månen bland mörka molnar.... så vacker. Månen vet tror jag hur besviken blir jag annars om hon inte dyker upp. Hela familjen stå där och beundrade henne.

Jag hann inte åka till Göteborg och köpa måne kaka, så jag bakade själv. Alla tyckte om den. När jag bakar ser jag alltid till att huvud ingredienserna finns som möjligt. Saltade ägg är ett måste: utan dem är det ingen måne kaka, tycker jag. Naomi hörde inte när jag sa att det ska vara äggula bara i kakan, så det blev med äggvita också den här gången. Därför molnen den dagen kanske. Lotus frö är tyvärr svårt att hitta här, så jag brukar nöja mig med mungbönor. Det bara visar kanske hur någon försöker göra så traditoner överlever även man är utanför sitt hemland.

Varför firar kineser måne festivalen? Oavsett om det är av sagan om Houyi och Chang´e eller segern mot mongoliska då, det brukar sägas att festivalen är till att bli påminnad om, att oavsett om omständigheter är av ödet eller av egna handlingar kan man fortfarande uppleva vad man önskar om man försöker vara uppriktig och gör vad som är rätt.

Uppvuxen i kulturen, ser jag hur är vi mycket familj orienterade som folk. Redan från barn är man lärd att, tar man hand om sin familj, resten kommer naturen att ta hand för dig. Eller att ta hand om sina föräldrar och förfäder är som att ta hand om sina rötter och då växer man. Så vid festivalen kommer egentligen inte en kinesk med någon specifik önskning i hjärtat, utan att vara bland familjen är helt enkelt en glädje, och otroligt hur den glädjen kunde ge någon och hela familjen lycka.

茶道:鸥鹭忘机Tea Ceremony: in harmony with the nature.

Photos: En Kopp Zen Tehus

Every morning, the sun goes up and chores have to be done. Then it´s time to perform tea ceremony. Everday with Cha No Yu and Gong Fu Cha is good for training concentration ability.

Engaging in two different ceremonies is not easy. One difficulty is the movement. In my experience of these two different yet kin culture, the chinese move with refinement, the japanese with simplicity. I noticed this even in martial arts, and swordmanship. I wonder if this could be because of zen buddhism which is more developed in Japan. Or due to the longer civilization, art and literary history of China. However, I observed how the two movements express harmony with the nature anyway, each in its own way.

If I may describe them in terms of the natural elements around us: The chinese tea ceremony, in my observation, is more performed with plenty of water, and some bits of wood and metal, while the japanese Cha No Yu is more characterized with plenty of earth and wood, and some traces of fire.

Anyway, one good exercise, that was tought to me, as not to mix up two different movements, is to perform the two different tea ceremonies in one and the same accompanying rhythm. The same beat, different steps. It helps train the mind and body to stick to their own rhythm,`despite circumstances´, that is no matter how the accompanying rhythm or sound changes its beating rate.

Some accompanying rhythm are usually chosen for tea ceremonies. My energy is introvert, and find drums suits me better, so my performances are usually acompanied by it. The sound of drums is also a great help as it brings one back to the origin of both these chinese and japanese tea drinking in buddhist temple where drums are common tools in temples, specially in summoning everyone for tea ceremony.

I also choose rhythm like in the above video: When I was in school, we were taught the art of drumming. Our teacher use to say, that one cannot drum with heavy heart. You would then just end up beating the drum with rage and not exactly drumming. I thought, the above drummer is one example of having a real drummer´s heart, and one of those rythm I happily perform tea ceremony with.

Happy Moon Festival everyone. Take time with your family and gaze at that beautiful moon tonight.