Tai Ping Monkey King

Photo: Naomi / Photo edit: Celina

Lately, I thought I often heard my daughter goes around at home chanting " Tai Ping Monkey king! Tai Ping Monkey King!" happily, while her dog, a lovely finnish lappland, gladly tails her everywhere.

"Is everything allright?" I asked her.

"Yes", she said in a matter of fact manner " Laika (the dog´s name) can now jump one meter high, mamma", she add proudly.

"oh, yes?", I said amazed.

"Yes!, want to see it?", she said.

"Sure" I replied and came out with her into the garden. And true enough, goodness the dog can jump one meter high without even running for a start!

I went on with my chores, proud and happy. I must have succeeded as a mother. My daughter seems to be so happy, and very responsible over her dog, Laika, and yes... the tea chanting ... I must have succeeded in educating them culturally too. Good. (photo: Naomi)

I like Tai Ping Monkey King as green tea and was very impressed the first time I opened a pack from Johan & Nyström and tasted it. And what a quality! Really. The first brew has always given me some aroma of conserved brown sugar. Note that I said aroma, because the taste is not at all that sweet. The second brew has always given me a more spicy taste. I love the first brew though. In my tea experience, no matter if it´s with the guest at the teahouse or friends at home, is that tea can actually be quite individual, and may share different taste experiences with different people.

Photo: Naomi / Photo Edit: Celina

Now, reminded of this tea, I made a quick note at my kitchen over the direction where I know I have more than a three quart full of this tea. Goodness, I said, now it´s just only half full! Remembering the chanting this morning, I thought it must have been Le Ly learning how to really appreciate this tea. Good, I thought, and dismissed the matter.

Later this afternoon, she passed by me and said " Mamma, that tea Tai Ping Monkey King smells really good!

"Yes", I said, " you liked it too huh?"

"Yes, she said ".... it´s so good even Laika like it too!"

"WHAT?!" I exclaimed " ...are you saying, you´re giving Laika some tea?! How? Dogs don´t drink tea.

"Why not?" she answered as in her "why not way". " Laika likes it. ... more than she like her dog candies. .... you saw how she can jump one meter now!" And happily they run to the garden tea chanting again.


Well, what can I say. I guess it´s parenthood, besides, it has made that particular tea tastes even better for me. It´s another story Í´d be telling my children repeatedly while they´d hopefully grow up into somebody I would always be proud of. Most probably yes, afterall they actually understand whenever I explain "why Taiping Monkey King can´t be for Laika". And what more, they´re kids who couldn´t sleep until I have tucked them in and kissed goodnight.

Musslor, grönt te och jazz

Typiskt mig: som säger att nu datorn är på väg till garantin, och till dess den nya kommer blir det inga bloggande. Så trots att den faktiskt fortfarande väntar att den skall först tömmas av minnet, innan den skickas tillbaka imorgon, och att egentligen så ligger den gamla datorn här brevid, så är man in i "snabb fixandet" stämningen att man bara gör ingenting. Men nu blir det annorlunda. Trots tekniska problem, tänkte jag försöka så långt det går. Från min östasiatiska bakgrund är jag lärd hela mitt att vara tacksam för vad som finns. Att det finns ingenting som svart och vitt, som allt eller ingenting, utan livet är fullt av nyanser där man måste lära sig att blanda färgerna som finns, och fortsätta måla. Kanske som den här damen försöker att berätta om.



Ja, kanske precis som jag och Le Ly, min yngsta flicka hade tänkt och fiska idag, (Naomi, den stora är på foto uppdrag ). Spartanskt, med bara pinne, lina och fisk krok. Inga prylar, bara vatten att dricka! Nästan som träning inför någon upptäckts expedition, där man måste vara beredd och inte ha så många saker. Det är en sån varm dag, 33 grader, att Norah Jones coola låtar är verkligen vatten i öknen, tänkte jag.

Vi försökte hitta stället att fiska som står på kartan, men eftersom kartan vi hade är ju två års gammal, stället finns inte längre. Så nu, antingen att åka hem besviken, eller ... så åkte vi faktiskt till Kämpersvik, en gammal sten- och fiske by och där vi bodde förut, njut av det vackra västkusts landskapet och gjorde utflykten till en väldigt trevlig strand dag. Mot kvällen kom vi också hem med 6 liters blå musslor!

På väg hem, frågade Le Ly om det skulle ta tid att laga de musslorna, då hon börjar bli hungrig nu. Nej, sa jag, det ska gå fort, lika fort som att koka ris. Och så fort, enkelt och gott blev det verkligen:

6 liters musslor
1/2 deciliter mat olja
1 lök och vitlök ( skall friteras med mat oljan i kastrull )
svart peppar
senaps frö
selleri frö
hackade i små bitar:
torkade tomater
purjolök
1/2 deciliter koncentrerad lime juice

häll musslorna i den friterade lök och vitlök och sätt på locket
låt kokas tills dem öppnar sig
så fort de har öppnat sig ta av locket och låt vattnet ånga sig bort till hälften
lägg på resten av ingridienserna och ytterligare 1/2 deciliters mat olja
röra om så alla musslorna får i sig ingridienserna

Som min mormor brukade säga: bara om du kunde lyckas ha kvar smaken av havet när du har lagat musslorna, som de är verkligen godast. Och phew! det lyckades jag den här gången.

Vi åt dem med ris, wokade kål, alger sallad och grönt te som dryck. Eller en tedrink är inte alls dåligt i den här värmen!

In wait with the summer...

Like I said, my computer is in disposal for a new one for I hope only a few days. So before I turn off the switch here, until then here´s more program to be expected here:

I and Naomi, who helps me much with most of the photos here, will go around interviewing talented acquaintances/people around in this area, and feature their talents, ideas and experiences with east asian food, home made food products or tea drinking.

So, the blog´s outlook would be entries as follows: Tea, East Asian food, People with talents, and Tea again, East Asia food, and People with talents and so on.... It really feels good to be able to organize some kind of a program and forms for me to follow. So as not to jump from one subject to another, because I´m really good at that, as I seem to have so many interest. Oh my, speaking of interest... I have to include chinese and japanese martial arts too.

And to this: I would like to once again mention millions thanks to this wonderful person who is encouraging me to write this blog, and who makes me feel appreciated. And all this in such a humble but intelligent way this person has, that if compared to a book, this person is like a discrete looking book which seems to contain some ancient caligraphy that are difficult to understand at first, that only when one takes time to study and discover their meaning, would one finally understand that each word is as precious as every air you breath, each line as beautiful as your own inner self to treasure. It used to say, that when we relate to another or any person, we actually are relating to ourself. I never actually have understood this saying until this person has shown me the meaning of it.

So now anyway: I´m switching off, and wait for the new computer..... until then.

Have a nice summer everyone! *:)

Oliver i kina mat

Foto: Naomi / Foto design: Celina
Som jag planerade förut, så tänkte jag ju skriva om te och östasiatiska mat som ämne i denna blog och krydda dem med några kinesiska tänkande, om livet, föräldrarskap, med mera och med lite musik här och där. Så nu, är den här blogpost så skulle jag egentligen berätta om någon mat nu, men tyvärr så fick faktiskt min nya dator något problem, tyvärr, och skulle få ytteligare en ny, men det betyder att Naomi, som hjälper mig med bilder och alla andra som hjälper mig med all tekniska kunde inte överföra dem från kamera till datorn. Så till dess att jag får den nya, jag länkar! Och ni får så länge njuta av bilder som hann vara i datorn innan problemet inträffade.

Det här i bilden i alla fall är en gammal tekanna med två koppar som set, som jag fick av min brors svärfäräldrar som bor nära Miaoli i Formosa. Jag, som har ju alltid dålig koncentrations förmåga som sagt, kunde inte komma ihåg vad de har berättat om den här te set. Förra sommar kom också Peder Lamm, en auktion tv känd, i någon sommar festivalen här i trakten, och fick då inspektera den här te set jag har och berättade vad de är för något till folket där, medan mitt huvud som kan ju inte stanna på en plats i såna här fall, har så klart inte fått en enda ord om vad han säger.

Vad jag har fattat litet, om jag har inte fel nu, och i den ansträngning jag gjorde att koncentrera och lyssna, är att de är någonstan mellan arton och nitton hundra talet ( svenskt tids uppfattnings sätt ), resten av informationen försvann igenom mitt huvud som panikslaget ville bland annat skilja arton from nitton hundra talet, precis som när jag försöker skilja grön från röd på trafikljuset, samt höger från vänster under körningar. Det är redan tur om jag kunde fatta vad polisen säger sedan också, vilket gör att de brukar låta mig gå därifrån när jag ändå verkar inte fatta vad de säger, och har ändå inte kört på någon. Av erfarenhet har jag ändå lärt mig att köra extra extra extra försiktigt, men inte undrar att min mamma förut brukade tjata om mitt huvud på andra sidan världen, brukade hon klaga. Så nu i alla fall, jag fortfarande bara beundra mitt te set varje gång utan att veta vad de är på något och i vilken tid de kommer ifrån.



Men i alla fall, idag så läste jag om en mat som påminnade mig om en kulinarisk stil som är faktiskt en blandning av kinesisk och portugisisk. Det var när jag var boende och jobbar ett tag i Hongkong, och en halvö som heter Macao, som var en portugesisk koloni då, ligger ju bara en färja därifrån om man vill ibland besöka den. Det gjorde jag i alla fall ibland med min moster eller ibland med min bästa vännina som nu bor med sin familj i Kanada. Den här halvön är alltså ungefär som när den kinesiska The 12 Girls Band spelar bl a latinska låtar som El Condor Pasa med kinesiska musik intrumenter.

Hursomhelst den här kulinariska stilen utstrålar en förvånande mix av kinesisk och portugesisk kultur. Man kan då på restauranger, njuta av till exempel kinesiska nudlar med oliver på dem! Sedan så belåten gå man därifrån och försöker hitta sig bland alla kinesiska skyltar, butiker, och kinesiskt folk, sedan plötsligt när man skulle åka hiss, då öppnar dörren och mötas av portugesiska som hälsar: Bom Dia! Så oliver i kinesiska mat, ja då, det existerar ( om inte har existerat då halvön är inte portugesisks nu längre).

Tea brewing and Tea Ceremonies Part 4: The Hakka style

Foto: Le Ly
Speaking about wandering mind, I noticed that my mind has really wandered så far away now from my Tea brewing and Tea ceremonies postings. So let´s get back to it a little.

You probably have now learned to know, classify and brew, which knowledge you may learn deeper as time goes on. Knowing the culture and origin is very important. Books and several cultural / cultural blogs can be very helpful.

One thing that bloomed along the tea´s cultural winding for example is the Hakka tea culture: The preparation contains one ceramic and a grinding stick. As you may see, the grinding method is not to pound but to grind. Again even here, time is essential, be mindful of what you are doing and give time to enjoy your tea and that moment. Tea drinking is a philosophy itself coming from zen way of thinking. Learn not to hurry to the next thing in your mind but rather enjoy the moment you are in at the time. The mixture may contain tea leaves, peanuts, sesame, and pumpkins seeds:

Buddha är fullt bokad

.... även av Amy Winehouse:

Tea and mindfulness

Foto: Naomi / Foto design: Celina
It´s my usual tea time, and I was enjoying the sight of buddha, while drinking my cups of Red Stem Oolong tea. Red stem Oolong has always given me some sensational taste of mild sweet corn, which cools me in warm summer days like this. And while savoring this tea my mind actually wandered up to Tennesse, where corn is one of the top crop produced in that state. I never been to Tennessee, it´s just that the name pops up now and then on TV maybe, newspapers, and of course Nashville, The Music City, known for jazz and country music, is the capital of Tennessee. In fact, many famous artist were born in Tennessee, which has made me write this post today. Incredible, I thought, how one´s mind can wander, but I think we´re actually more mindful during our cups of tea than we ever realize.

Anyway my tea time was somehow spent with mindfulness of someone: She´s not a pop star. She´s not a dancer. She´s not a woman with short skirts. She´s not a statistic of millions sold records. She´s Ann Mae Bullock, born in Tennessee, loves to sing, has sang almost all her life, went through something no one deserves, found peace through buddhism, finally achieved success after those many difficult years earlier in her life, and tries to help others find peace too through buddhism.

No matter if it´s from friends, books or blogs, we seems to be attracted to learnings. We learn from each other, inspire one another. When mindfull enough of each other´s story, stories are messages, and therefore no songs are actually cliché, no artists are "just" pops. Yes, even those seem like happy going vigorous dancers must have some stories to tell too, stories worth listening, worth our mindfullness. This woman´s story is about strength. Strength to get up, when fallen down, brush the mud away, take some real good shower, and go up on that stage and play your music again, repeatedly if neccesary, until you get it right. Tina Turner.

En smakprov av Antaiji med Solivan Drexel

Det har varit en givande föreläsning den 17 juni här i tehuset, när Solivan Drexel berättade för en grupp vad egentligen zenbuddismen är och hur livet är i antaiji, ett tempel i Japan. Föreläsningen handlade även om zazen meditationen och hur kan man finna sinnesro mitt i stressen. Solivan Drexel håller även "sit in" zazen övningar i Uddevalla där han också bor och arbetar.

Föreläsningen den 17 juni var mycket uppskattade av en underbar grupp, som har också tyckt om teet och Bao Zi som tehuset serverade dem under pausen. Teet som serverades var en åtta stycken tesorters från Tai Ping Monkey King och Ti Guan Yin till Nepal Oolong. Av stort intresse från gruppen fick de så klart också några tips här och där om tevattens temperatur och rätt bryggningsmetoder.

Zazen meditation, enligt lärandet och som Solivan Drexel berättade, är ingenting att förvänta sig av, precis som livet. Svaret verkar inte finnas, när frågor bör egentligen inte ställas heller kanske. Det var en dag för alla, om zen och deltagarnas liv och tankar.

En Kopp Zen Tehus tackar !

Vad blev midsommar i mitt hjärta

Foto: Le Ly

Midsommarstången missade jag den här året då jag har blivit förhindrad, men vilken midsommar det var i fredags annars! Mer som en kosmopolitanisk knytkalas var det. Vad spännande hur förutom jordgubb, sill och potatis, som jag tycker själv är ett måste i midsommar bord, vågar svenskar mer och mer med tiden släppa in utlänskt inspirerade mat. Det var ett bord med bl a turkiskt inspirerad sallad och bröd med inbakade pesto. Jag hade inte med mig en kamera, men de härliga bröd ser ungfärliga ut som de här, som förut hittar jag bara i Italien, fast de på festen utstrålade mycket svenskt i bakningen ändå, som hon underbara damen som bakade dem.

Det var nog mer som "bara" en kalas eller fest som har varit, när det här inte alltför för stort med välgjort sällskapet innehöll verkligen goda vänner, som festens värd och värdinna, en underbar familj i Kämpersvik, som är alltid så otroligt omtänksam över mig och min familj, som till och med hjälpte till när vi flyttade nyligen till det här nya stället i Orrekläpp.

Men det var inte allt, utan deras musik begåvade barn och kompisar underhållade kvällen med härliga låtar som bl a Bossa Nova, rysk mongolisk sång, och folk/country låtar. Jag hade ingen heller videokamera själv då, med de låter lika underbart när de sjöng den här låten:


Det var verkligen en midsommar kväll som säkert har fortsatt mycket längre efter jag själv är alltid tvungen att åka hem tidigare. Jag har, som så synd är, en mycket kortare ork i allting, begränsad av huvudvärk, som kan försämra till dåligt fokusering. Oh ja, om jag inte avbryter direkt så dum försämringen kan bli verkligen som att inte kunna skilja mellan röd och grön som står på traffikljuset. Ja, men hursomhelst på väg hem så kunde jag inte låta bli i mitt huvud och höra igen de fina låtar som spelades under kvällen. Rysk-mongoliska låten hittar jag ingen på youtube.com att dela med här på min blogg, som är väldigt synd ju, men Bossa Nova, de låter ju så här trevliga:


Med detta så förstår jag mer och mer högtiden, blev mer betydelsefull för mig, med tanken på att det hamnar ungefär som på vår egen kinesisk Dragon Boat Festival. Och då, kanske vill jag också fira midsommar hemma nästa år som jag också har alltid sett till när det är jul och nyår, för att göra vårt hem lyckligt. Om det är verkligen något, så är det att jag älskar vårt hem så mycket att jag har och vill alltid sett till att det är alltid uppskattat av min familjs vistelse under alla viktiga högtider. Trots allt så funkar jag riktigt som kinesiska när det gäller hem, att som kvinnan, är jag själen av vårt hem, och min man, huvudet, som barn är kroppen, och bara med vårt omhändertagande tillsammans som gör att vårt hem och familj fortsätter att bli underbart, fint och lyckligt för alltid.

Midsummer soltice feast i Sverige .. som även i Formosa & Kina

Midsommar är en viktig högtid i Sverige, samtidigt som kineser firar Dragon Boat festival varje år tidigt på sommaren också.

I Sverige hör jag alltid två olika kommentarer om midsommar firande, roligt och tråkigt/cliché/kits. För kineser som är så klart buddister är högtider helt enkelt högtider som skall firas. Vi har inte riktigt såna begrepp som roligt eller tråkigt/cliché/kits.

Det var någon som en gång uttryckte detta till mig, att de här firande som midsommar börjar kännas cliché nu, men jag håller inte riktigt med det. Man har nog varit bara till meningslösa firande. Högtider, oavsett i vilket land eller ort, är traditioner, men hur de firas är kanske där det finns variationer. Jag menar inte om maten och själva sederna, utan hur folk är i firandet.

De festivaler som jag är uppväxt med, och kunde berätta är så här: Kinesiska högtider som Dragon Boat festival är traditoner som man firar tillsammans med familj, släktingar och vänner. Samma familj, släktingar och vänner som man träffar på vardagar. Och när jag säger samma, menas verkligen samma familj, släktingar och vänner här. I kina är nästan hela folket genetiskt allergisk mot al ko hol, och därför fester är fria från det eller med väldigt liten mängd av det bara. Man blandar inte ihop spänning med glädje. Och inte glädje med förväntningar. Detta betyder att kineser kom på fester med samma humör och personlighet som på vardagar. De blir alltså varken för trevliga eller äger någon överförväntningar om festen mer än om vardagar. Detta gör att kineser är därför nästan aldrig besviken på själva festen eller på EXAKT SAMMA folk som de umgåtts med på festen dagen innan, som på dagen efter festen.

Detta gör att kinesiska fester brukar verkligen gör sin plikt, vilket att låta folk vara med och vara medveten om sina nära i ritualer som har hållit dem tillsammans för generationer. Man är alltså verkligen närvarande, vilket gör att festen blir verkligen traditons- och meningsfull helt enkelt. Varken "glad" eller "tråkig". Varken kits eller cliché. Inga besvikelser, bara en riktig fin behagligt känsla och samma människorskontaktsätt som på vardagar (fast med lite spänning så klart), som man vill gärna vara med om och om igen år efter år. Det är tradition. ..... som skall firas, som jag tycker om att fira med min familj och vänner, oavsett om den är midsommar eller Dragon boat festival.

Hursomhelst, Dragon Boat festrival är det som har varit just nu i Formosa/Kina. Jag kom ihåg just Zongzih, eller Chinese sticky rice, som man får äta under maj-juni perioden. Jag tycker om dem mycket och brukar göra dem själv hemma under juni månad. Men just svensk midsommar firande, vill jag alltid ha jordgubb, sill och potatis sallad. Det känns annars inte som en riktig midsommar.

Trevlig midsommar!

Är vi som te som doftar och blommar exakt beroende på tedrickaren?

Te verkar ge olika folk olika smakuppleverser. Pai Mu Dan ger mig smak och doft av guava, och en väldigt fräsch känsla som den här bilden ovan. Jag kommer ihåg att det var faktiskt en av första tesorter som en nordisk teexpert rekommenderade vårt tehus. Det var sån tur tycker jag att ett tehus så liten som mitt, kan få rekommendationer av en kunnig teexpert. En sort riktig mentor skulle jag säga också, till och med när det gäller mänsklighet och visheter, så att det har varit lika bra som att ha varit med en klokaste livetmentor hela den här tiden.

Det var i början på juli år 2005 tror jag det var, om jag kommer ihåg bra. Jag har tror jag aldrig någonsin upplevt något på det här viset sedan dess. Om man liknar det till te, så smakade det först bittert, tror man, som sedan utvecklas mer och mer till en sån fin och vacker smak som morgon dagg, som sedan till en underbar dag, och vidare till en fin kväll, en lugn sömn, som sedan fortsätter till en ännu vackrare smak av morgon dagg och så vidare. En underbar smak som tar aldrig slut, utan tvärtom den utvecklas till det bättre med tiden bara, vilket jag därför med tiden utvecklar mer och mer respekt för det också.

Oftast när man får råd så blir man utmanad att vara sig själv kanske, vilket oftast slutar bara att man vet ju inte vem man är. Eller ibland så blir man rådad och utformad som mentorens eget tankessätt. Så den här mentorskap jag berättar om var verkligen annorlunda: en mentor som får dig att få fram den del av dig som gör dig lyckligast, och bli den. Där man är lyckligast är ju den som är man är på riktigt, och därför är det där man är lyckligast ju.

Hur är mentorsmetoden, kan jag tyvärr inte berätta om, då jag är ju faktiskt lärunge i den här fallet. Och tyvärr så kan jag inte heller rekommendera någon till den här kloka mentoren, då det är ingen yoga/meditation guru eller mentor jag pratar om heller egentligen. Sanningen är att jag känner mig idag helt enkelt turlig att finna mig inom den här ödesvirveln där jag och den här mentoren finns bland i. Att trots allting som kan drabba vem som helst, till och med jag, så tack vare den här turen som sagt, är jag väldigt väldigt lycklig.

Men nu frågan är: är det som att man lämnar akademin, när man bör kunna funka och klara sig själv nu som man är utbildad eller lärd till, eller är detta helt annat och funkar som en sort te med en sort tedrickare. Vad jag lärde mig av tedrickande är ju att te är underbart som det är beror mycket på tedrickaren. I så fall så är min lycka kanske tillhör verkligen denna ödesvirveln och bör se till att fortsätta utveckla med den, där jag är lyckligast.

Ja, mer och mer blir jag övertygad om att det är kanske verkligen som att befinna mig bland tjärnorna i denna galaxvirveln, samtidigt som jag är ute i universum. Lyckligare kan man aldrig bli mer.

Mulan

... Kinas magiska livsinspiration ..
Nu är datorn gejad! Härligt! Och inte bara det, utan överraskningen som kom med den. Programmet som installerat är överraskande magiskt. Två händer som trollar fram sidor, allt med glittrande och tjärnor. Så fint... Jag kommer ihåg hur min far brukade ta med oss och kolla på trolleri. ( Foto: Naomi / ur egen orkidé samling av Celina )

Ja, så näckrosbilden är laddad ner på förra inlägget nu också som jag lovade. Och som invigning till den här magiska datorn, tillägger jag fortfarande den här första inlägget till samma personen, som är faktiskt även den som har uppmuntrat mig till att blogga. Man kan verkligen känna sig lottad att ha en sån person i sitt liv. Otroligt hur jag inte har insett det direkt, men i nästan fyra år nu har den här underbara personen varit ett stöd där, och i sitt otroligt generösa sätt, tyst och har aldrig krävt ett enda sak tillbaka från mig. Någon som har alltså alltid varit där, men har aldrig förolämpat min integritet och intelligens genom att ge mig fisk, utan visat mig hur man fiskar! Mer fantastisk kan man aldrig mer hitta: Någon som man verkligen kan vara sig själv med, bli lycklig, och samtidigt förvara kvar sin själv respekt. Att man får för alltid vara kvar en Mulan.

När det blir så här, så känns det verkligen klokt att man har vågat ta sig ifrån i breakaway till risk och "se hur världen se ut där ute" som Mulan gjorde, och man känner ingen ånger alls, utan att livet är en lång fin utmanande färd att resa igenom med såna här fina människor i ditt liv.

Good Heart: bästa recept till Wokade nudlar

Det har varit några stilla dagar. Ibland det känns osäkert med vad som är rätt och fel, och då brukar man kanske gå någonstans. Till personer som man mår bra med, där man får vara sig själv, precis som man är utan att känna sig dömd. Det känns härligt och man blir glad igen. Och då inser man hur värdefull är någon. Inser hur god hjärta är rar verkligen, och bör hållas och uppskattas som en fin näckros.

Foto: Naomi

Näckrosen, som jag lovade!
( Min dator kan tyvärr fortfarande inte ladder ner bilder, så jag gör det på tisdag när datorn är grejat. Då blir det en väldigt fin näckros på den här inlägget. Men däremot så kan jag ladda ner den här låten nu, A good heart, som jag tycker om av Feargal Sharkey, som bl a också äger en egen music firma idag)


... och så kan jag även berätta nu att jag igår wokade nudlar med kycklings bitar. De var väldigt goda. När man wokar så skall man inte vara rädd att gå även utan recept tycker jag, när själva wok tanken är egentligen av vardags principer. Enkelhet och uppriktighet är receptet, såna som man känner när man är väldig väldigt hungrig. Precis som när man är i såna tider när man mest behöver uppriktiga personer runt sig, och då är det när man vet vem är den som gör man mår bäst. Vem som har den godaste hjärta. Och det gör wokade nudlarna mycket godare också.

Zen - väg till lycka!

Ett föredrag om liv med stillhet och skratt...

`Zui Getsu´ Solivan Drexel berättar om livet i Antaiji, ett japanskt zenbuddistiskt tempel. Det kan hända att lyckan som alltid verkar glida dig ur handen som en blöt tvål, plötsligt ligger framför dig här och nu...

Plats: En Kopp Zen Tehus, Orrekläpps Gård 1, Tanumshede
Tid: onsdag den 17 juni kl 18 ca 2 timmar
Inträde: 150 kr ( pris för barn och ungdomar finns)

Te Herrgårdar utan Herre

Jag fick veta att det var tea farmer som av tidsbrist eller annan anledning inte plockar/skördar sina teer. Tänkt bara, en värdefull te som har försökt hela sitt liv att utveckla eget karaktär och egenskap för att bli drucket och uppskattat, lämnades i obestämt öde av försumlighet.

Jag liksom tappade lust och inspiration att blogga helt plötsligt. Någon gång så måste tea farmerna bara inse att teet kan så klart dö efter års av försumlighet, och de helt enkelt måste hitta tid att komma till teplantaget och plocka teet, tycker jag. Vilken slöseri av naturliga resurser och jordbrukande annars, speciellt med tanken på miljö. Varför odlar om inte skördar. Ofattbart.

I fall fiskarna verkligen undrar vad havet är inför simningen....

... har jag liksom försökt och hittade de här två korta om:

Alla pratar om valdagen idag....

......då måste jag avbryta min tystnads stund på bloggen igen då, annars verkar som man inte alls är engagerad. Att den jag valde är en av topp finalister kan jag i alla fall säga, så jag kommer nog fira det imorgon med:



Bra att vara engagerad:



Att göra något för dig och alla:



Att agera så det hjälper alla:



Att framföra vad du tror på:

... och så några ord om zen....

Jag skulle ju ta en bloggpaus egentligen, men glömde att lägga ut först om ovanstående evenemanget, innan tystnadsstunden fortsätter ett tag här på bloggen.

..och så när jag ändå är här så kan jag väl ladda ner några videoer här för att beskriva vad är zenbuddismen tänkte jag, men det blev ju svårare än jag trodde. Jag finner många men innehåller bara några lugna musik med fina japanska templar, så jag visar några japanska filmer jag hittade istället.

Tåg händelse i Japan:


Japanese takoyaki gatuchéf
(Japansk bläckfisk mellanmål)



Viktiga japanska VIP businessmen

Kinesisk ångkokat bröd med fyllning = Kinesisk rappmusik


Roligt med hip hop, Latin King, mm instämmer många verkar det. Hursomhelst, när det kommer till rappmusik så gillar jag bara att lyssna när de har tillräkligt melodisk låt som backgrund. När jag blev inbjuden till en förenings träff en gång, för att prata lite om min kultur, så började programmet med att en kultur kunnig medlem i den förening berättade om att en av de äldsta rapplåt som någonsin hördes var faktiskt kinesiskt.

Förvånad blev jag ja, men när man tänker tillbaka, inte bara för att den som berättade är verkligen kultur kunnig och att vad har han i handen var en äkta dukumenterad band av rapplåten, men så var vi väl ursprungligen alla från Afrika enligt studierna, eller? Så det kan vara möjligt... hursonhelst blev jag i alla fall bara stolt som kinesiska, dessutom så många kinesiska rappare är bra, och är faktiskt till och med i samma klass som afro-latins, tycker jag. En av de är Taiwans Street Voice, tycker jag är så bra man kan bara lyssna på dem medan man äter kinesiska ångkokat bröd på gatan hela dagen..... eller som typiskt kineskt: Gör det med hela familjen eller släkt och kompisar i köket!

Man kan varierar fyllningen med nästan allting from fläsk, kyckling, till vegetariskt. En variant som man kan prova hemma är:

men oavsett hur man gör, det är gott, det lovar jag! ... och glöm inte att prova äta det med kinesisk rappmusik medan du går på gatan. Njut av!


OBS: Den här med en av äldsta kinesiskt rapplåt är kan man säga bara något "street talk" så länge... trots studien var dokumenterade på något sätt men ej publicerade än så länge tror jag. Och tyvärr kunde inte avslöja berättaren/föreläsaren utan dennes tillåtillse så klart, men vill någon verkligen veta om detta är sant, kan jag däremot hänvisa henne/honom till personen ( föreläsaren).

I övrigt så blir det bloggpaus här. Förutom andra vardagssaker att lösa och greja, datorn kan forfarande inte ladda ner bilder och därför jag använder vidoer så länge. Hursomhelst tekniskt problemet är inte ritkig grejat än och datorn håller på krascha typ, så vi är tvungen att bloggpausa tills datorn är grejat.

Ha en bra sommar till alla så länge...

Så enkel och god som smaken av Öst Asiatiska mat

Nu tänkte jag öva mig i svenska språket också:



ja, precis som den här låten Highly Strung av Spandau Ballet, den senaste inlägg här ser kanske ut som oändlig tävling över prestation och prestige, men i verkligheten, bara man provar se igenom tuffa fasader av de här coola street fighters, de precis som DU äger ett genuint hjärta också. .... och vem egentligen har aldrig försökt vara mer än han är. Vem som har aldrig haft sina höga klackar fastnade i Hongkongs högsta rulltrappan, glömde saker i taxi, eller åkt fram och tillbaka Causeway Bay i jakt efter bästa betalda jobb för prestige. Det är kanske något självförsvar man har lärt sig efter flera försök och misstag, fast sanningen visar alltid till slut att det är ju den enklaste JAGET som är egentligen det godaste och mest eftersökt.

Är det kanske därför många tycker östasiatiska mat är god. Smaken är ju som kulturens vardags filosofi, enkel, lätt att förstå, grundlig, uppriktig, ärlig, respektfull. Du vet såna som kan riktigt imponera någons hjärta och aldrig blir trött av det. Såna som vad vi alla i bottens botten behöver som människa.... såna som visar att man förstår hur livet är på riktigt ... som Ernest Hemingway kanske vill visa genom Den Gamle och havet... eller som kinesisk mat alltid är.... som till exempel enkelt kokta ris eller till och med den goda Chinese Sticky Rice.